Neanellie

Man vet aldrig vad som händer när man hänger med Jonas, det enda man vet säkert är att man kommer skratta mycket och ha ofta väldigt givna samtal :P Kvällen började med djupa diskussioner om kolhydrater ---> glykolysen ---> kolesterol ---> djuriket ---> oidentifierade amerikanska organismer --->trådlöst överförbar el ---> Apor med inopererad teknik i hjärnan som kan styra externa armar till japanska robotar som gör suspekta saker. Heja youtube och wikipedia!

Helt klart värt en veckas mindre jobb för världen bästa Jollan! :D

Jag kommer inte i mina byxor. Min byxor har varit förstora sen förra hösten. Jag knöt ihop dom med snören för att få dom att sita uppe. Nu kommer jag inte i dom. Fan.
Sommar, slappa kläder och postenshorts är ingen bra komination, man märker liksom inte medan det händer. Så nu är det aja baja med fika och godis. Men när ens vänner bakar och bjuder på fika får man ställa upp, så det så.
Goooott fika, Mia :D

        

Trodde att det var fredag heeela dan igår, men nu är det det på riktigt :P
Grillkväll å partaj på tapeten, micke är här å snart trilla kicci in. Å aaaallla andra party people.

Efter en lugn och trevlig dag på landet, en alldeles för lång powernap, en sockerkaka och en ogräsrensad altan senare väntar jag på att Fanny ska dyka upp så att vi kan slå oss ner ute i trädgården och kanske ta ett glas vin. Härliga, härliga sommar.

                 

Här satt jag och funderade på vad jag skulle plita ner för rader idag å då satt den bara där igen!  Spindeljäääääveln som tyckte att det var en bra idé att bosätta sej utanför mitt vardagsrumsfönster, men som jag trodde hade gått å dött för den har varit borta ett bra tag...
Om jag ser en spindel större än en liten liten myra blir jag som paralyserad, hjärtat börjar klappa ohejdat och paniken infinner sej på en halv sekund. Å att vara paralyserad och få panik på samma gång är inte alltid så produktivt utan slutar i värsta fall med att jag börjar skaka och böla.
Kicci försöker så gott hon kan med att hålla terapistunder med mej lite då och då, men ligger man i en säng i ett litet rum som i söndgagsmorse med en fet spindel promenerandes i taket över en är inte jag särskilt still. Usch ushc och fyyyyy.
Ni skulle ha sett mej här nyss, balanserande på fotpallen med kameran upptryckt mot rutan bara för att visa odjuret som sitter och stirrar på mej om kvällarna. Nu sitter jag med en klump i magen och tårar i ögonvrån och fiskar efter medlidande!

Jag skämtar inte, den är vidrig. Tar den sej in i lägenheten då dör jag.

Jag är livrädd för döden. Tvingas inse det nu, har krupit på mej successivt de senaste två åren. Försöker titta lite på minnesstunden för Jackson nu, men det går sådär lagom bra...Jag är inte så rädd för min egen död även om ja såklart skulle tycka att det vore väldigt tråkigt att inte få vara med till jag blir gammal, utan för att folk runtomkring mej ska dö. Pallar inte ens med när människor jag inte känner eller ens har träffat dör, så jag vet att ja kommer gå under när någon nära försvinner. Zappar till kanal 5 å tittar på amerikanska rika hemmafruar istället.

Kom hem för en lite stund sen, passade på att cykla när det regnade som värst. Nu hänger byxorna och strumporna på tork över badkaret, ni vet när man vill understryka hur blöt man är och säger att det är som att man hoppat i sjön å klivit upp igen, så såg jag ut när jag klev innanför dörren.  
Började morgonen med att köra in vänster långfinger i en hyllkant å fick ett litet jack som blödde fint. Letade upp plåster för att låta mina bönder slippa blodig post, och fortsatte sorterandet. En halvtimme senare kör jag ner handen i byxfickan för att ta upp sprättaren och får snabbt upp ett långfinger med ett skärsår, förbannade mej lite och tryckte försikigt mot såret bara för att konstatera att jomenvist, det blödde fint det med. Irriterad gick jag på jakt efter ett andra plåster.

Halvt handikappad körde jag iväg och konstaterade att plåstren antagligen skulle halka av i regnet så jag tog med ett extra. Efter ett antal brevlådor senare tittar jag till på min hand och ser att höger långfinger var blodigt. Trodde först att det kom från såret på toppen, men tro det eller ej så hade jag lyckats skära upp mej på ett nytt ställe. Det var bara att plocka fram mitt extraplåster som låg på instrumentbrädan. Det är inte varje dag jag lyckas skaffa med tre skärssår på händerna oberoende av varandra.