Neanellie

...och hur kan det ta en timme att upptäcka det? Speciellt en timme efter att man dragit bort leucoplasten

Det är aldrig så skönt att ha brädan med sig som när klockan är halv sex en söndagmorgon och man är påväg hem från jobb och städ och trevligheter på [hg]. Tröttare och slitnare än efter något pass tidigare kan jag inte annat än att hålla med Johan som tidigare under kvällen kände att han kunde skriva under på att man inte är 20 längre :)

Med en svank som fick mej att behöva stå dubbelvikt med jämna mellanrum för att sträcka ut ryggen och ömmande fötter rullade jag med lurarna i öronen hemmåt och vaknade upp vid elvasnåret men tanken - vafan gjorde jag igår? Typ "har jag rullat nedför en klippa?" eller "har jag sprungit ett maraton?". Med andra ord sjukt mörbultat och öm i hela kroppen.

Då är det tur att Elin och Klara har hyrt ett gäng filmer och att soffan och filten är väldigt sköna :) I morgon börjar jag ju trots allt jobba igen och det känns sååååå galet skönt. Får se hur länge den känslan håller i sej :P 


 

... Att stoppa en egenodlad solmogen tomat i munnen bara sådär i förbifarten :D

Sen att de var röda på fröpåsen och att jag först nu insett att det är gula tomater och att jag kan sluta vänta på att de ska bli röda är ju bara ett plus :)

Klockan är halv tio, det är torsdagkväll och en enda vanlig veckodag kvar på min allra första semester. Fram tills för en kvart sedan ungefär sorlade pratet och framför allt skrattet i köket när Elin, Magda, Thomas, Marcus och jag åt middag och delade ett par flaskor vin.

Nöjd och glad vinkade jag nyss av gänget som begav sig till folkets park för att gå på dans :) Jag funderade allt på om jag skulle svida om och följa med dem, Elin har jobbat bra hela veckan på att övertala mej, men jag kände mej ändå inte helt i rätt sinnesstämning för att bugga loss natten lång.

Istället har jag diskat undan, släppt ner håret och borstat tänderna. Lullar runt och funderar och har fortfarande ett leende på läpparna och ett härligt lugn i kroppen efter det trevliga sällskapet. Men ändå - alltid detta men, så finns en känsla långt inne i magen, ovanför diafragman, som kryper upp mot lungorna och letar sig runt i hjärttrakten. En känsla som gör sig påmind och som 24 timmar om dygnet är i ständig konflikt med hjärnan om att tystas ner. 

Men  - som med alla sådan malande känslor lyckas de alltid krypa inpå en och växa sig starka allteftersom solen dalar och mörkret omsluter en. Den avgörande stöten faller sedan alltid när man tycker att det är en smart idé att sätta på lite annan musik än den house/elektro, alternativt klämkäcka musik man gärna peppar sig med om dagarna. Den där musiken som alltid lyckas träffa rätt punkter (eller fel punkter)  och som gör att alla murar och barriärer man skyddar sig själv med ifrån sina egna känslor faller som om de vore av det torraste, sprödaste gamla papper.



Elisa – Stranger

  

Onsdagkväll, aka lillördag, och regnet höll sig borta så att vi kunder grilla som vi hade planerat.





Linda & Fredrik hade båda lyckats landa i Linköping tillsammans :)






Jaa, jag har flanellskjorta, och jaa, det var kallt!
Bada ena kvällen och gå runt i jeans och långärmat nästa kväll :/ Så ganska kort efter att Albert och Lina anlänt beslöt vi oss för att helt enkelt gå in och sitta inne i värmen.

Idag började Elin jobba och jag har skjutsat henne till jobbet så att jag kan ta bilen ut till Mantorp och reka lite jag med :) Känner mej faktiskt ganska sugen på att komma igång och varför inte fördriva dagen med att vara lite produktiv! :D 

 

Bag Raiders – Way Back Home

 Sven-Ingvars – Allt Blir Bra 

Ordningen är återställd och nu är både Elin och jag tillbaka hemma i Linkan för denna sommar. Efter en rask promenad i kvällssolen beslutade vi oss för att åka ut till Svartåfors och ta ett kvällsdopp och ingen av oss ångrade det valet.


  

Solen glittrade helt makalöst i vattnet och efter en kortare simtur var det inga problem att låta en timme gå sittande på bryggan med fötterna försiktigt och ljudlöst plaskande i vattnet. När man inte setts på ett par veckor är det inte svårt att hitta saker att prata om, och hade vi inte blivit hungriga där vi satt hade vi nog suttit kvar än.





I stället svängde vi förbi hemköp på vägen hem och inhandlade grädde, mjölk och en varsin croissant. Nu är den varma, hemmagjorda chokladen uppdrucken och värmen har spridit sig i kroppen och lämnat ett behagligt lugn. Vid tio ikväll slår vi på grammofonen och lyssnar på reprisen av sommarpratarna.

Elin - välkommen hem, nu känner jag mej lite mer hel igen! :P

Här är den ensamam stackaren som jag engagerade mej i att äta upp, varför sitta å pilla i sej pyttemat när det finns massa god paj å bröd att stilla hungern med :)
Men- är man på kräftskiva så bör man väl äta minst en iaf och såhär 1 1/2 år efter Fy Fan smakar snaps fortfarande inte särskillt gott ;)





Ruff däremot var desto mer förtjust över det röda augustiguldet


  

Söta Linda på söta Åbacka Café nere vid Stångån



  


Efter en härlig dag med fint sällskap ska jag svida om lite snabbt (närmare bestämt på 9 min) för att gå på kräftskiva på [hg].    

Om någon funerar över min relation till kräftor finns det att läsa om i nått inlägg för ganska exakt ett år sen ;P

Visst har vi alla en hel del att vara stolta över, det kan vara värt att tänka på ibland! :D









Hemma igen i soffan efter ännu en borta-helg. I fredags åkte jag, Lina och Mattias upp till stugan i strängnäs, alltid lika mysigt att komma ut i skogen. Uppe i lördagsottan gjorde vi oss redo för en helg i stockholm hos Linas kusin. Runt tiosnåret var vi på plats på gräset framför Maria Magdalena Kyrka - perfekta platsen för att se paraden :) Efter ett antal timmar på picknickfiltarna med mackor och diverse alkoholhaltiga drycker började paraden.

Efter ett par timmar av glatt och stolt paraderande åkte vi tillbaka till Aspudden för att äta lite pizza och ladda om inför kvällens bravader. Nu har jag blivit av med nattklubbsoskulden i stockholm också, en mycket spännande och underhållande kväll/natt :P

Väskorna är packade och jag ska till Stockholm på Pridefestivalen! :D
Lite spontant men kan nog bli massa skoj!

Nu ringer Mattias på dörren!

Med frukostäggen och kaffet serverat ute i morgonsolen i trädgården kändes starten på dagen lugn och harmonisk. Med en hel del att tänka å grunna på lugnade jag huvud och själ med att spendera förmiddagen med att läsa ut Pilgrimsresan av Paulo Coelho och den har dessutom fått mej sugen på att rota fram och läsa Alkemisten igen.






I gåreftermiddag plockade Lina upp mej och körde ner mig till Bosses där vi njöt av en varsin bamsestor glass. På vägen hem plockade vi upp Micke och for hem till mej. Vi grillade, snackade skit och när mörkret kröp på drog vi oss in i vardagrummet för att spela sällskapspel.





Min nya fina trälår som ännu inte fått någon riktig uppgift i livet fick kvällen till ära fungera som provisoriskt bord. Nästa år ska det nog bli plantering i den.

Efter en herrans massa åkande kors och tvärs över landet styrde jag kosan mot värmland en sista gång för denna semester för att bland annat träffa älskade Jonas. Efter en god lunch for vi vidare ut till skärgården där vi glassade i värmeböljan med Johan och Steven. 





När kvällen sakta slog sig till ro åkte Linda och jag ut till Bjurtjärn för att hälsa på Anna och Martin. Massa god mat, gamla minnen och en otroligt vacker och rofylld utsikt över ängarna, bergen och den lilla sjön dämpade gnagandet av den kvällens mindre upplyftande telefonsamtal. När solen sakta sjönk ner mot horisonten i ett rosa hav av lätta moln vet man inte om man ska le eller gråta över hur nyckfullt livet kan vara.