Efter en morgonpromenad för att göra Christian sällskap till jobbet är det nu regnsmatter mot rutorna, nerbäddad under täcket med en kaffekopp och naturfilm på SVT play som gäller. Sportlovskänslan är ett faktum :D

Liten ödla som mumsar nektar från en köttätande blomma

 

Ska passa på att fika med Allis en sväng i eftermiddag så jag kan med gott samvete fördriva några timmar här hemma och ändå vet aatt jag kommer upp och iväg förr eller senare :P

Och i morron fyller jag visst år, kanske får bli en liten tårta eller så då, nått ska jag väl hitta på för att fördriva dagen. Rätta prov? :P

När det töar och solen skiner käns det som vår även om det inte är det. Det porlar, forsar och droppar var man än går och man kan ju inte annat än njuta när man spatserar runt i det vackra vädret med solen som värmer kinden.

Tog mig en lång promenad ner längs Årstaviken istället för att gå raka vägen till affären och sportlovsvädret levererar vill jag lova. Struntar i om det ser underligt ut att stå helt still i en park med ansiktet vänt mot solen och bara blunda, solen och vänern är mina två trogna älskare.

Nu vankas snart middag och semlor! :D

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tänk att den fanns kvar bland alla gamla grejer den lilla snobben-boken som vi brukade läsa ute i stugan när ja var liten. Mycket rart! :D

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flowerbomb Bodylotion

 

 

 

Ätit långfrukost, städat, fikat med nya hyresgästerna efter mig, lagat middag och är inne på femte koppen kaffe. Sitter vid köksbordet tillsammans med mitt kaffe, P3, mina lila tulpaner och januari månads Elle.

Fick syn på en liten artikel om en av dansarna i Fredrik Rydmans streetdancetolkning av svansjön som går just nu på dansens hus i stockholm, bestämde mej direkt att jag vill se den och så är alla föreställningar fullbokade :( Så från att ha varit jätteglad blev jag nu sjukt besviken, fatta vilken cool föreställning det måste vara! Ett klassiskt stycke i Bounce-tapning, känner ett hugg i hjärtat att jag missar det!

 

http://www.dansenshus.se/Pa-scen/Svansjon/

 

 

 

Lördagkväll, orangea flammor från täljstenskaminen, ett skimmer av isvitt utanför fönsten.

Mamma lagar mat i köket. Fleetfoxes ur högtalarna. Boken jag läser balanserande på soffkanten.

Lugnt och skönt, sitter med mormors ljusblå stickade tröja på mig, värmen från kaminen värmer min högra kind ända bort till soffan.

Idag har vi varit i mormor och morfars lägenhet. Som ett tag hette morfars lägenhet. Som nu kort och gott heter... lägenheten.  Mamma och Linde och jag ägnade säkert en timme åt att sortera garderoberna i deras sovrum och my lord så många underbara gamla linnehanddukar med broderade initialer, örngott med spetsdekoration och namn, små söta näsdukar och brokiga påslakan och dukar.

Det är märkligt nog att vi rotar runt bland mormor och morfars ägodelar för att sortera, slänga och dela upp mellan oss. Men det mest märkliga är att göra det trots att de båda fortfarande lever. Att veta att de lever men att de aldrig mer kommer att behöva något mer av alla saker som varit deras i hela deras liv. Att gå där och öppna skåp, plocka i lådor och fundera på vad man vill behålla och vad man ska slänga. Min allra första tanke på vad jag skulle leta upp när jag kom dit var det gamla memoryt vi spelat jämt när vi var där.

Och det slår mig att det egentligen inte är saker jag samlar på mig utan minnen. Jag vill inte egentligen ha den fula porslinsflickan med spetsparasoll och två rosa pudlar, men jag vill inte heller slänga den eftersom den påminner om mormor och morfar. Och så är det med nästan allt i hela lägenheten, och jag vet ju att ingen av oss kan ta ALLT och därför kommer det för alltid försvinna.

Just nu har jag på mig en av mormors stickade tröjor. Om jag trycker ner näsan i armvecket luktar det mormor. Det kommer det inte att göra i morgon. Och det kommer aldrig att vara min tröja, det är min mormor Elsas tröja. Men jag behåller den. Och jag behåller henne. Och jag behåller morfar.

Jaha ja, så är vi då inne i mitten av januari och förra veckans stora lycka var att inse att det är ljust vid klockan fyra (sålänge det inte är molningt men nu ser vi saken från det positiva hållet :P).

Och jaa, ja längtar till våren. Och jaa, den kommer antagligen så småningom i år också. Men först ska jag fylla år och flytta till Gottfridsberg :D

 

 

 

Tack till Casimir och Cassandra för en fin middag och fest!

 

 

Med kaffekoppen i högsta hugg och nyhetsmorgon på i bakgrunden på TV:n börjar det bli hög tid att fundera på resten av dagen. Jag har inte så höga krav på nyårsaftons firande, jag tycker att nyårsafton i sig har något så magiskt och hoppfullt över sig att det inte spelar så stor roll hur den firas egentligen. När jag var liten åt vi alltid trerätters middag hemma, det var fint - den finaste middagen på året! God mat, vita dukar, man satt lite extra rak i ryggen, skrattade åt grevinnan och betjänten och rös till ring klocka ring. Till sist smög man ut i trädgården och nästan hukade lite under en svart himmel som exploderade av fyrverkerier, det ena större än det andra.

Jag tyckte redan då att det var magiskt. Den största skillnaden då från nu är att när man var liten var ett år såååååå långt. Det fanns aldrig en tanke på att summera året som gått för det var för lång tid för att greppa. Jag funderade inte över vad som skulle komma att hända under nästa år, för allt var ju som det alltid varit och som det alltid skulle vara.

Numera är ett år en relativt kort tid, och kanske är det därför som man medvetet eller undermedvetet kategoriserar och jämför år från år. Ibland tycker jag att inget händer, att allt fortfarande är detsamma, men det räcker med att fundera på vilka nya människor man träffat under året och man inser ganska snabbt att alla dessa människor har varit med och format ens år mer än man kanske förstått just då. Tänk bara mina drygt 30 nya kollegor jag fick i januari. Skulle jag tänka efter skulle jag kunna hitta drag hos alla som får mig att fundera på mig själv, vem jag är och vilka egenskaper jag vill spegla eller dämpa hos mig själv.

Visst är det bra att fundera och reflektera, det gör att jag har någorlunda bra koll på vad jag står för och vad jag sysslar med, men det lilla barnet i mig vill ändå inte släppa tanken på att leva i nuet, nästa år kommer ju ändå, vare sig jag kan greppa det eller inte. Det viktiga är att hålla rätt personer nära. Det är andra människor som hjälper oss att se vilka vi är. Och allt blir ju trots allt vad man gör det till.

Å just det, det här året ska jag skaffa mej ett stort svart piano. Så det så ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tänk att det nyss var sommar och tänk att det snart är jul. Snart jul! Igen!

Å visst är det himla mysigt, och visst är det himla rofyllt. Och barndomens Mozartkulor hänger i, och visst är dom lika goa varje år :)

 

 

 

 

"I took the stars from my eyes and then I made a map.

I knew that somehow I could find my way back.

Then I heard your heart beating, you were in the darkness too.

So I stayed in the darkness with you."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget går upp mot en stilla frukost i köket i mörkaste december. Smygpyromanen i mej älskar att tända ljus (när möjligheten till att tända öppna spisar inte finns), man blir liksom lycklig och varm i hela kroppen bara av att sitta och stirra in i en stilla fladdrande ljuslåga. Dagen kan ju bara bli bra!

 

 

Sarah Dawn Finer – Maybe This Christmas