En magisk natt
Med kaffekoppen i högsta hugg och nyhetsmorgon på i bakgrunden på TV:n börjar det bli hög tid att fundera på resten av dagen. Jag har inte så höga krav på nyårsaftons firande, jag tycker att nyårsafton i sig har något så magiskt och hoppfullt över sig att det inte spelar så stor roll hur den firas egentligen. När jag var liten åt vi alltid trerätters middag hemma, det var fint - den finaste middagen på året! God mat, vita dukar, man satt lite extra rak i ryggen, skrattade åt grevinnan och betjänten och rös till ring klocka ring. Till sist smög man ut i trädgården och nästan hukade lite under en svart himmel som exploderade av fyrverkerier, det ena större än det andra.
Jag tyckte redan då att det var magiskt. Den största skillnaden då från nu är att när man var liten var ett år såååååå långt. Det fanns aldrig en tanke på att summera året som gått för det var för lång tid för att greppa. Jag funderade inte över vad som skulle komma att hända under nästa år, för allt var ju som det alltid varit och som det alltid skulle vara.
Numera är ett år en relativt kort tid, och kanske är det därför som man medvetet eller undermedvetet kategoriserar och jämför år från år. Ibland tycker jag att inget händer, att allt fortfarande är detsamma, men det räcker med att fundera på vilka nya människor man träffat under året och man inser ganska snabbt att alla dessa människor har varit med och format ens år mer än man kanske förstått just då. Tänk bara mina drygt 30 nya kollegor jag fick i januari. Skulle jag tänka efter skulle jag kunna hitta drag hos alla som får mig att fundera på mig själv, vem jag är och vilka egenskaper jag vill spegla eller dämpa hos mig själv.
Visst är det bra att fundera och reflektera, det gör att jag har någorlunda bra koll på vad jag står för och vad jag sysslar med, men det lilla barnet i mig vill ändå inte släppa tanken på att leva i nuet, nästa år kommer ju ändå, vare sig jag kan greppa det eller inte. Det viktiga är att hålla rätt personer nära. Det är andra människor som hjälper oss att se vilka vi är. Och allt blir ju trots allt vad man gör det till.
Å just det, det här året ska jag skaffa mej ett stort svart piano. Så det så ;)
Jag tyckte redan då att det var magiskt. Den största skillnaden då från nu är att när man var liten var ett år såååååå långt. Det fanns aldrig en tanke på att summera året som gått för det var för lång tid för att greppa. Jag funderade inte över vad som skulle komma att hända under nästa år, för allt var ju som det alltid varit och som det alltid skulle vara.
Numera är ett år en relativt kort tid, och kanske är det därför som man medvetet eller undermedvetet kategoriserar och jämför år från år. Ibland tycker jag att inget händer, att allt fortfarande är detsamma, men det räcker med att fundera på vilka nya människor man träffat under året och man inser ganska snabbt att alla dessa människor har varit med och format ens år mer än man kanske förstått just då. Tänk bara mina drygt 30 nya kollegor jag fick i januari. Skulle jag tänka efter skulle jag kunna hitta drag hos alla som får mig att fundera på mig själv, vem jag är och vilka egenskaper jag vill spegla eller dämpa hos mig själv.
Visst är det bra att fundera och reflektera, det gör att jag har någorlunda bra koll på vad jag står för och vad jag sysslar med, men det lilla barnet i mig vill ändå inte släppa tanken på att leva i nuet, nästa år kommer ju ändå, vare sig jag kan greppa det eller inte. Det viktiga är att hålla rätt personer nära. Det är andra människor som hjälper oss att se vilka vi är. Och allt blir ju trots allt vad man gör det till.
Å just det, det här året ska jag skaffa mej ett stort svart piano. Så det så ;)
Gott nytt år!
Kommentarer
Trackback
