Neanellie

Här satt jag och funderade på vad jag skulle plita ner för rader idag å då satt den bara där igen!  Spindeljäääääveln som tyckte att det var en bra idé att bosätta sej utanför mitt vardagsrumsfönster, men som jag trodde hade gått å dött för den har varit borta ett bra tag...
Om jag ser en spindel större än en liten liten myra blir jag som paralyserad, hjärtat börjar klappa ohejdat och paniken infinner sej på en halv sekund. Å att vara paralyserad och få panik på samma gång är inte alltid så produktivt utan slutar i värsta fall med att jag börjar skaka och böla.
Kicci försöker så gott hon kan med att hålla terapistunder med mej lite då och då, men ligger man i en säng i ett litet rum som i söndgagsmorse med en fet spindel promenerandes i taket över en är inte jag särskilt still. Usch ushc och fyyyyy.
Ni skulle ha sett mej här nyss, balanserande på fotpallen med kameran upptryckt mot rutan bara för att visa odjuret som sitter och stirrar på mej om kvällarna. Nu sitter jag med en klump i magen och tårar i ögonvrån och fiskar efter medlidande!

Jag skämtar inte, den är vidrig. Tar den sej in i lägenheten då dör jag.