Hopes and dreams







Jag kommer aldrig känna mej fullt hel förrens det står ett tungt, svart piano i mitt hem.
Så är det. Så enkelt.

Det känns ganska skönt att något så viktigt ändå är uppnåeligt och realistiskt. Bara inte just nu. Inte i en lägenhet utan plats och med grannar alldeles för nära.

Men en dag, en dag har jag ett stort svart piano.
Å jag längtar...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0