Neanellie

Igårkväll var det (skräll?) [hg]-jobb på schemat och på eftersitsen fick vi för oss att undersöka om servisens flatliner eller kockens fernet är äckligast. Outsägligt korkat, eftersom båda som sagt är äckliga och ferneten vann denna empiriska studie.

Följden av det hela blev en väldigt rolig kväll samt en riktigt bra städöl.
Följden av detta blev i sin tur att jag vandrade hem från hg vid åttasnåret, solen började titta fram bakom de frostglittrande löven på träden och tystnaden och frosten gjorde det hela näst intill sagolikt :D




När jag kom innanför dörren möttes jag av en halvvaken Elin och med en skinkmacka i handen vände jag i hallen och följde med ut på en morronpromenad.




Allting fullkomligt badade i guld och trots den bitande kylan (säkert minst 2 minus) var det helt underbart











När vi kom bort till kastanjen nästan framme vid hg togs morgonens höstupplevelse till ännu högre höjder. För just de här morrontimmarna, just idag, var det dags för den här kastanjen att släppa sina löv. Elin och jag, som skulle plocka kastanjer till att dekorera vår middag med Micke ikväll, blev kvar under trädet i säkert en tjugo minuter. Löven föll som snö. Släppte sitt fäste, singlade ner och landade på våra mössor :)



Hundratals, snart tusentals, löv dalade ner mot marken och gav ifrån sig ett ljud som nästan lät som det regnade och kastanjer trillade och studsade iväg.

En sån här morron är det svårt att inte älska hösten...