Neanellie

Efter feberfrossa i gårkväl och ett nerknarkat pass i baljan senare började min kropp och framförallt min stackars hals och mina öron säga ifrån på riktigt. Så efter att ha inspekterat min vitprickiga hals, känt hur febern börjar krypa på efter att värktabletterna börjat tappa sin verkan och ett samtal med Sara (som har halsfluss OCH körtelfeber och som jag umgås med dagligen) bestämde jag mej för att det här är läge att kolla upp.

Ringer vårdcentralen ca kl 15, får ett röstsvar att de ringer tillbaka 16.10. Ligger däckad i sängen med sjukaste halsontet som strålar upp i öronen och ber till gud att de ska ringa lite snabbare.

16.10 ringer en relativt vänlig kvinna upp mej. Jag rabblar alla mina symptom som Sara nyss bockat av på sej själv. Kvinnan frågar om jag har feber vilket jag svarar att jag hade hela kvällen igår, i morse och börjar få det nu igen när ipreneffekten börjar avta. Hon frågar om jag tagit tempen men det har ja inte för ja äger ingen termometer. Jag poängterar att det var ordentlig feber.

" Men då gör du så att du går å köper dej en termometer" punkt.
Hon fortsätter rabbla skillnaden på bakterier och virus vilket och jag låter henne i mitt stilla sinne fortsätta medan ja pressar samman tänderna och koncentrerar mej för att inte svälja i onödan. (AAAAjjjjjj!)

När hon dikterat klart säger hon återigen med en röst som när en vuxen klappar ett litet oförstående barn på huvudet " Men då gör du så att du går och köper dej en termometer

iven av mina enorma aggressioner mot kvinnan på vårdcentralen cyklar ja i full kareta till apoteket där ja hamnar bakom en man som ska köpa mjölksyretabletter till sin hund som är dålig i magen. 10 minuter senare får ja min termometer.

Kommer hem, har 39 graders feber, klockan är över fem och vårdcentralen har stängt för idag.