Kulturdag på stan
Idag har jag jobbat, varit i svatråfors och badat med Elin och Micke, ätit bakpotatis med skagenröra på stan, gått historievandring på stan och ätit på bosses. Och just det, sa jag att jag vridit nacken av en skadad sparvunge? Näe, men det har jag gjort sörrni... inget att rekommendera, fy fan så klurigt det var... :( Den var varm och liten och gnydde med sin uppenbarligen redan snedbrutna nacke. Efter någon tvekan fanns det inget annat att göra än att försöka påskynda lidandet med att vrida om nacken några gånger till...
Historieturen var förutom sparvungedödandet väldigt trevlig och spännande. Det började uppe på borggården och under dryga två timmar blev vi runtlotsade av en herre i medeltidskläder som med inlevelse och perfekt berättarröst tog oss runt i stan i små källare och i stora gamla byggnader. Allt var frid och fröjd tills den lilla sparvungen låg där på grusgången och sprattlade med bruten nacke. Men det var inte den incidenten som satte vidare prägel på rundturen utan besöksmålet direkt efter - en källare med många hundra år på nacken där det kunde finnas en hel del stora spindlar av olika slag. - Pass sa jag och satt jag halvgråtade kvar uppe på markhöjd med orden som "stora svarta källarspindlar", "vita stora kokonger" och "rovspindlar" klingande i öronen. Micke och Elin kommer glada upp efter några minuter med berättelser om rader av vita kokonger likt juldekorationer i taken och stora svarta spindlar som prydde tak och väggar. Kommande halvtimme var varenda besök i någon stenbyggnad eller källare en otrolig plåga och det var längesen jag var så darrig och hade varenda nerv på utsidan.
I morron blir det nog en kopp kaffe i dömestad igen och på kvällen står vinkväll på schemat hemma hos Mia i hennes och Emils nya lägenhet (vägg i vägg med deras förra :P). Nu är det dags att sova, för ungefär en och en halv timme sen...
Historieturen var förutom sparvungedödandet väldigt trevlig och spännande. Det började uppe på borggården och under dryga två timmar blev vi runtlotsade av en herre i medeltidskläder som med inlevelse och perfekt berättarröst tog oss runt i stan i små källare och i stora gamla byggnader. Allt var frid och fröjd tills den lilla sparvungen låg där på grusgången och sprattlade med bruten nacke. Men det var inte den incidenten som satte vidare prägel på rundturen utan besöksmålet direkt efter - en källare med många hundra år på nacken där det kunde finnas en hel del stora spindlar av olika slag. - Pass sa jag och satt jag halvgråtade kvar uppe på markhöjd med orden som "stora svarta källarspindlar", "vita stora kokonger" och "rovspindlar" klingande i öronen. Micke och Elin kommer glada upp efter några minuter med berättelser om rader av vita kokonger likt juldekorationer i taken och stora svarta spindlar som prydde tak och väggar. Kommande halvtimme var varenda besök i någon stenbyggnad eller källare en otrolig plåga och det var längesen jag var så darrig och hade varenda nerv på utsidan.
I morron blir det nog en kopp kaffe i dömestad igen och på kvällen står vinkväll på schemat hemma hos Mia i hennes och Emils nya lägenhet (vägg i vägg med deras förra :P). Nu är det dags att sova, för ungefär en och en halv timme sen...
Kommentarer
Trackback
