Förändringarnas vindar
Nytt år - nya tag.
Things change, people change.
En dag vaknar man upp och undrar om man själv ändras också, utan att man riktigt vet om det. Är rädd att jag trubbas av med tiden, att jag allteftersom besvikelser kantar vardagen blir mer och mer skeptisk till människor. Att min blinda tro på att det finns så mycket gott i alla människor och att om man kämpar arslet av sej för dem så kommer de bli glada och lyckliga, att den tron sakta men säkert sjunker till botten i en ledsam pöl av nederlag.
Vad jag än gör räcker det inte till när det kommer till de jag älskar mest, och vad gör man då? När det inte finns mer att ge? När man tvingas inse att man har en gräns.
Nu låter det här så mycket värre än vad jag kanske menar, men jag vet inget sorgligare än att glida ifrån människor jag inget hellre vill än ha kvar i mitt liv.
Ibland behöver man nog bara lite energiboostar för att ladda om och ge sej in där igen. För I´ll be damnd om ja ska leva ett liv där man är rädd för att komma människor nära eller alltid finns till för andra. Vore bara himla skönt att veta de fanns där tillbaka...
Things change, people change.
En dag vaknar man upp och undrar om man själv ändras också, utan att man riktigt vet om det. Är rädd att jag trubbas av med tiden, att jag allteftersom besvikelser kantar vardagen blir mer och mer skeptisk till människor. Att min blinda tro på att det finns så mycket gott i alla människor och att om man kämpar arslet av sej för dem så kommer de bli glada och lyckliga, att den tron sakta men säkert sjunker till botten i en ledsam pöl av nederlag.
Vad jag än gör räcker det inte till när det kommer till de jag älskar mest, och vad gör man då? När det inte finns mer att ge? När man tvingas inse att man har en gräns.
Nu låter det här så mycket värre än vad jag kanske menar, men jag vet inget sorgligare än att glida ifrån människor jag inget hellre vill än ha kvar i mitt liv.
Ibland behöver man nog bara lite energiboostar för att ladda om och ge sej in där igen. För I´ll be damnd om ja ska leva ett liv där man är rädd för att komma människor nära eller alltid finns till för andra. Vore bara himla skönt att veta de fanns där tillbaka...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Kan bara trösta dig med att förmågan att våga bry sig om aldrig försvinner, man går på det om och om igen.... fast det är väl det som är livet!? Så mycket värre att gå igenom livet med skygglappar och va livrädd för att känna nåt.. och missa att leva!!
Man måste bara inse var ens gräns går, så att man inte blir uppäten själv. Puss & kram & på'et igen :))
Trackback
