Neanellie

Direkt när jag lägger på telefonluren sköljer känslan över mej att om bara en liten, liten stund kommer de senaste 13 minuterna av trevligt, vardagligt prat att vara som bortblåsta. Hon kommer - om någon frågar, inte minnas att jag ringt...

Idag fyller mormor år. Min underbara mormor som funnits i min vardag hela mitt liv i kristinehamn. Morfar svarade när ja ringde och han berättade att mamma, pappa, Bosse och Noi varit över på födelsedagskaffe innan han lämnade över luren till mormor.

Det var så skönt att höra henne, hon prata på på samma sätt som hon alltid gjort :) Hennes svar på min fråga ifall allt var bra var som vanligt att hon är glad att hon har ben som bär henne och att hon inte klagar - hon är ju trots allt gammal menar hon. Jag frågar vad dom har gjort idag och hon säger att de tittat på OS. Jag frågar om hon inte haft några på besök. Det har hon inte säger hon.

Jag vet att hon inte längre minns men jag har aldrig förstått det. Idag förstod jag.
Hon låter ju precis som vanligt.

När jag försiktigt säger att mamma varit där idag ändrar hon sig nervöst att det kanske var idag det ja.
Plötsligt byts det käcka tonläget ut mot ett uppgivet. Jaa..., det är ju som det är. Det kan inte hjälpas...

Så medveten men samtidigt så omedveten.

Min söta söta mormor Elsa.