Neanellie

Uppe i ottan, bokstavligt talat. Kyrkan reser sig stor och ståtlig och mer och mindre morgonpigga kristinehamnare lullade in i kyrkans värme för att slå sig ner i de mörkblå kyrkbänkarna och lyssna på julsånger och evangelium.

Kyrklig eller inte kyrklig, kristen eller inte kristen, men det är någonting som lockar mej med just kyrkor. Mer som byggnader än som något annat. Gärna tomma kyrkor, där man får vara ifred. Tomma kyrkor där man inte behöver bete sig på något visst vis eller känna att man har vakande ögon på sig, ögon som väntar på att suga tag i en, försöka övertala en eller bara helt enkelt ser ner lite på en, som att man inte riktigt, riktigt hör dit.

Näe, tomma kyrkor är lugna kyrkor. Tomma kyrkor är mina kyrkor...