Neanellie

Som så många gånger förr hamnade farmor och jag, efter att kaffet druckits upp och bullarna slukats, i kartongen med alla gamla foton från förr och ännu mer förr. Med rötter under ena foten uppe i Torsby ligger samtalet om alla gamla foton från landet utanför Torsby mej mer än varmt om hjärtat och farmor har alltid nya saker att berätta. Farfar var yngst av 14 syskon, så gamla släktingar att berätta om finns det gott om :)
Fram tills att farfar dog när jag var 6 år spenderade vi delar av somrarna uppe i Fridasstugan utanför Torsby.

 Fridasstuga var en liten röd stuga med ett rum för farmor och farfar, ett kök med vedspis och kökssoffa och en liten liten farstu med blå dörr. Vi andra bodde uppe i Boa, en lite timmrad stuga med ett litet rum och ett lite större. Där stod jag om mornarna och tittade ut genom ett av de små fönstren och väntade på att det skulle börja ryka ur skortenen nere i Fridasstugan, för då var farmor och farfar vakna.

Farfar fick ärva Fridasstuga efter sin bror Edvin, som bodde i gården bredvid. Edvin flyttade tillbaka hem till föräldragården och blev farfars extrapappa när deras egen mamma och pappa gick bort när farfar fortfarande inte var så hemskt gammal.




Edvin på trappan till sitt hus sommaren innan han gick bort.

Edvin såg inte bara till att farfar klarade sig, utan tog även väl hand om de gamla runtom i bygden som hade det svårt. En av dem var Frida, som fick bo i den lilla röda stugan bredvid Edvins hus och som senare därför kom att kallas Fridasstugan. En annan var den lite underliga gubben Österbom, en gammal farbror som bodde en bit därifrån och som ingen riktigt tog sig an utom farfars bror Edvin. Gubben Österbom bodde fattig i ett gult gammalt hus med en liten veranda. Han samlade på allt som han hittade, vare sig det var helt eller trasigt. Pappa minns när han var där som barn hur Österbom ofta kom förbi hemma hos Edvin för att få en bit mat.




Farbror Österbom, John och älskade farfar Martin.

Farmor berättade att Edvin var den enda som egentligen fick komma in hemma hos Österbom och en gång fick farmor och farfar följa med dit. Hon beskrev den lilla verandan som omgav huset, hur trädgården var igenvuxen och att han sov i en liten soffa utan lakan. Han var egen, Österbom, men han var nog ganska klipsk egentligen trodde farmor. Men hon förstod inte riktigt vad han skulle med alla trasiga glödlampor till som han samlade i hög ute på verandan :)

Ibland kom Österbom på besök hemma i Fridasstuga efter att Edvin gått bort. Österbom själv gick bort i slutet på 80-talet efter en kort tid på sjukhus. Där trivdes han inte sa farmor, för dom hade lakan i sängarna och då kunde han känna alla brödsmulor.


För några år sedan sprang vi över en liten tecknad bok om Österbom, helt underbart att han lever kvar ännu. Om man klickar på den svartvita bilden kan man se glödlaporna i mittersta fönstet :)


  

Detta är en liten artikel som beskriver en bit av hans liv och en underbar gammal intervju med Österbom själv  :)
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3369&artikel=3196486

I sommar ska jag ta en liten road trip upp till Torsby för att försöka pussla ihop lite svaga minnesbilder jag har kvar från mina tidiga bardomsår. Om livet vill så får jag med mig farmor upp som kan berätta tusen berättelser om varje millimeter av bygden och dess gamla invånare...