HJÄLP...
Under den senaste praktiken på berzan har jag flertalet gånger insett att jag börjar bli gammal när eleverna ser ut som frågetecken när jag referare till dom mest självklara sakerna i världen. Men tydligen är varken Yassir Arafat, Ika i rutan eller "å det är inte killen i filmen som skrivit brevet" något som man över huvud taget nånsin hört talas om när man går på gymnsiet idag...
Att jag dessutom börjar låta som farmor och mormor (eller mamma och pappa för den delen) och titt som tätt utbrister framför TV:n "men, har han blivit SÅ gammal!?" gör inte saken bättre.
Men nu till min egentliga fråga:
NÄR BLEV MAGNUS OCH BRASSE TVÅ SMÅ SKRUTTIGA GUBBAR?
Jag skolkar slltså från mitt sista seminarium för att mysa runt en sista förmiddag här hemma innan det bär av mot Värmland och ligger i soffan och tittar på efter tio. Och här står dom, en kritvithårig Magnus Härenstam och en liten, förkrympt Brasse Brännström. Mitt älslkingsprogramm Fem myror fladdrar förbi i minnet och jag känner mig gammal. Hemskt gammal.
Att jag dessutom börjar låta som farmor och mormor (eller mamma och pappa för den delen) och titt som tätt utbrister framför TV:n "men, har han blivit SÅ gammal!?" gör inte saken bättre.
Men nu till min egentliga fråga:
NÄR BLEV MAGNUS OCH BRASSE TVÅ SMÅ SKRUTTIGA GUBBAR?
Jag skolkar slltså från mitt sista seminarium för att mysa runt en sista förmiddag här hemma innan det bär av mot Värmland och ligger i soffan och tittar på efter tio. Och här står dom, en kritvithårig Magnus Härenstam och en liten, förkrympt Brasse Brännström. Mitt älslkingsprogramm Fem myror fladdrar förbi i minnet och jag känner mig gammal. Hemskt gammal.
Kommentarer
Trackback
