Ack Värmeland du sköna...
För tredje kvällen på fyra dagar går jag och lägger mej proppmätt. Först en fika hos farmor i förmiddags, sedan direkt till Emelie i karlstad för att till sist hamna i ett litet rött hus ute på åkrarna i Glumserud hos familjen Kristiansson.
Allteftersom vi blev mättare och mättare föll skymningen på utanför fönstret i det lilla huset där vi satt, och lagom till att äppleträden utanför verandan började suddas ut i ett blågrått dunkel lyckades vi tvinga fram Johans fiol. I det varma gula skenet från taklampan och med en kopp kaffe framför mej på bordet slöt jag ögonen och njöt av de skira tonerna av Värmlandsvisan. Värmlandsvisan är den allra vackraste visa jag vet.
När det var dags att bryta upp och åka hem hade dimman lagt sej över fälten och en liten strimma av rosalila himmel svävade över horisonten.
Lugnet har lagt sej över Glumserud, över Väse och över Värmland...
