Platt fall - igen..
Ni vet den där känslan av att man gått på ett jättedåligt skämt, ett sådär självklart ganska uppenbart att det inte är på riktigt-skämt, och alla står och garvar. När man ändå trodde på det så stenhårt att man försökt övertala alla andra, som uppenbarligen såg igenom skämtet, att det verkligen verkligen var på riktigt.
Sen den där känslan när man helt plötsligt inser att, näe fan, hur jävla blåögd får man bli.
Jag är ändå ganska smart.
Och har ganska lätt att se igenom folk.
Därför käns det nog ännu hårdare.
Silly me..
Har haft en jäkligt najs kväll med massa god maaat :) Elin och jag som inte har så många andra vänner (vi börjar på allvar tro att vi luktar illa eller nått) har suttit ute på altanen i den sköna kvällsluften och njutit av den härliga sensommaren. I morron ska ja till och med till skolan.
