Frukost på åttonde våningen
De senaste nio åren har hemma hos familjen Röhr varit det stora gula trevåningshuset på landet med en allldeles för stor gräsmatta varje gång den behöver klippas, vilket är helst var annan var tredej dag. Sommarfrukosten åts i sol eller regn ute på altanen där utsikten åt höger var hallonbuskar och skog, rakt fram brännässlor, hundkäx och skog, och åt vänster såg man rabatter och sen...skog. Och lite av grannens kohage om man tittade noga.
Sen i vintras har huset i Hult bytts mot lägenhet på Stenbacken inne i stan, å här sitter jag nu å äter frukost på kökssoffan och tittar ut genom balkongfönstren. Man skulle rent spontant kanske då tänka på biltrafik, människor som rusar förbi och andra t ypiska stadsljud, men inte då!
För på nått vis har mamma och pappa lyckats med att bosätta sig i ett åttavåningshus med balkong bort från vägen och det enda man ser när man tittar ut genom fönstret är ...damdamdam daaa- skog!
Så med fågelkvitter och grön skog så långt ögat når känner jag mej nästan som på landet ändå, fint jobbat päronen! :)
Sen i vintras har huset i Hult bytts mot lägenhet på Stenbacken inne i stan, å här sitter jag nu å äter frukost på kökssoffan och tittar ut genom balkongfönstren. Man skulle rent spontant kanske då tänka på biltrafik, människor som rusar förbi och andra t ypiska stadsljud, men inte då!
För på nått vis har mamma och pappa lyckats med att bosätta sig i ett åttavåningshus med balkong bort från vägen och det enda man ser när man tittar ut genom fönstret är ...damdamdam daaa- skog!
Så med fågelkvitter och grön skog så långt ögat når känner jag mej nästan som på landet ändå, fint jobbat päronen! :)
Kommentarer
Trackback
