Ny dag, nya tag...
Nu sitter jag här vid mitt gammelnya slagbord i köket, två vita ljus lyser i den röda adventsstaken, bocken står bredvid mig och håller utkik över köket och kaffekoppen ryker och sprider den välbehövliga kaffedoften runt om mig. Straxt dags att åka till jobbet, och jag funderar lite över veckans och helgens intryck. I dagsljus känns ju allt som bekant alltid klarare och renare och det är väl för väl trots allt. Jag håller krampaktigt tag i min livsfilosofi att man inte kan göra annat än att vara tacksam över allt man fått och allt man har, man får inte tycka synd om sig själv allt för långa stunder i taget :P
För mig handlar allt om att fokusera rätt. Slog på julmusik till frukost och av en slump spelades denna först Josh Groban – Thankful . Tack tänkte jag, det var faktiskt precis vad jag behövde bli påmind om. Så vid gott mod, med frukost i magen och rak rygg och vetskapen om att jag inte backar för jobbiga saker är jag redo för allt vad dagen erbjuder.
Make someone smile today and today is worth everything!
though i´ts life, it´s awful when it hits you and you will never learn to really cope
I helgen har ja träffat min lilla, lilla mormor och min lilla, lilla morfar. För första gången inte tillsammans. Min söta lilla mormor, sittande i nattlinne på sängkanten nästan dinglande med benen i sitt rum på ölmegården. Hon hittar inte till sitt rum, efter en timmes besök visste hon inte om att det fanns ett vardagsrum med TV där hon suttit när vi kom. Men ändå är det samma mormor, samma humor, samma leende och samma pussar och kramar. Så plågsamt medveten om situationen, om att hon inte hittar, om att hon inte minns vad hon gjorde för tio minuter sen. Hon skämtar om det, men man ser på hennes ögon och man hör på hennes röst att hon äts upp innifrån. Hon klappar mej på handen, kramar den och beklagar sig över att dagarna går långsamt. Att hon önskar varje kväll när hon ska somna att hon aldrig ska behöva vakna mer.
Ensam i den stora lägenheten sitter morfar. En stolt man som alltid fixat, lagat, mekat och byggt. Nu är han liten, ranglig och skör. Med skrapsår över pannan sen han ramlade handlöst över köksgolvet häromdan. Han bli anfådd av att prata och tar sig inte ut från lägenheten ut till gatan utan att vila på stolen utanför hissen. Han gråter. Han gråter för att han inte förstår att mormor inte är som vanligt. För att han inte vill förstå att hon inte kan bo kvar i lägenheten. För att han är rädd att hon inte ska känna igen honom nästa gång han kommer dit. När han berättar hur han ibland när han stänger av TV:n om kvällarna för en sekund glömt av att mormor inte är där. Han börjar hulka och får inte fram orden när han tänker på hur han känner när det går upp för honom att han är ensam.
Jag bryter ihop och sätter mej bredvid honom på soffans armstöd, slår armarna om honom och gråter i hans nacke.
Jag gråter och önskar att jag inte förstod hur han känner...
Hell yeah!
Nu ska jag rätta matteprov.
When Summer met Autumn
Oktoberprommenaden bjuder på det bästa från två årstider. Värme och blommor möter trädens sprakande färgskrud och efter en stunds strosande var mina händer inte helt ovanligt bärandes på blommor av olika slag.
When Autumn picked up on what Summer had started, it turned out to be a beautiful thing
I en glänta i en skog
Mitt i skogen nedanför en sluttning av mjuk mossa och små söta svampar glesnade träden och något verkade nästan självlysa mellan träden. Jag småsprang ner mot ljuset och när träden skingrade sig såg jag den uråldriga döda eken torna upp sej framför mej och Elin som kom straxt efter. Hade jag haft en bättre kamera hade jag kanske lyckats fånga det bättre på bild för det var en av de häftigaste naturupplevelser jag haft i en vanlig svensk skog. Både Elin och jag stod helt hänförda, det såg mer ut som en oljemålningän ett verkligt träd som stod där framför oss.
Sjukt coolt var det i alla fall.
Svamp hittade vi men ingen ätbar. Utom Sara då förstås, fattar inte hur hon gör.
Melissa Horn – Du är nog den
Man ska ju inte lyssna på sån här musik egentligen, men ibland kan jag ju inte låta bli :P
Bönderna i storstan!
Dagen har, förutom att jag missade bussen med några sekunder och fick cykla i regnet ner till stan, varit kalasbra. En kort stadsvanding med inslag så som domkyrkan och ginkgo biloba-trädet i trädgårdsföreningen och några timmars simmande och lekande i basängerna och alla vart nöjda och glada.
På vägen hem från stan passade jag på att vandra runt i lite affärer och småshoppa lite och när jag fick syn på blomsterhavet på torget blev det lite botaniserande även där :)
Musik-quiz på NH nästa!
Lycka är att lyssna på skogen
Efter ännu en trevlig natt bakom bexbaren och i alla fall fem timmars sömn kokade jag en termos kaffe, drog på mej mina stövlar och begav mej ut till Ullstämmaskogen med Sara, Elin och Anna för att plocka lite svamp.
Nu sitter jag i soffan med massa mumsig svamp i magen och ett leende på läpparna. Skogen skänker lugn och höstkvällarna med te och tända ljus välkomnas även om jag saknar sommaren.
Bon Iver
Dags att bege sit till hg för att göra helgens andra pass i bexbaren. Hade himla trevligt igår när jag bland annat snackade med en kille som älskade biologi och sen dök hans kompis upp som visade sig vara från Sunne. Så från att stå å nörda sig i biologins värld hamnade jag i en underbar diskussion om användbara värmländska ord.
Har trillat över lite ny musik, bland annat Bon Iver.
Blev nyfiken på vad Kumran betydde och hamnade på denna sida -
http://wordsworthmedia.wordpress.com/2008/07/14/bon-iver-excavates-kumran-on-re-stacks/
Måndagsgöra!
Känner att min nya måndagsrutin är att baka och springa :)
I förra veckan sprang vi en runda på loppis Elin och jag. Där hittade jag en jättefin gungstol som var så himla skön å sitta. Så för den nätta summan av 80 riksdalen fick den följa med mej hem!
Sen att brorsan tyckte att det var lite väl höga panschis-poäng på att kasta ut datorn och flytta in en gungstol kan han ju ha lite rätt i... :)
Crazy fun :D
Hur som helst skulle vi roa oss nere på centrum, som det heter i Finspång ;P, på nya Hugos som ska ha öppet ett par helger i månaden. Helt utan varken särskilt stora förhoppningar eller förväntningar blev kvällen och natten helt stört roligt. Vi har skrattat, dansat, snackat med massa roliga människor och bara haft skitskoj helt enkelt.
Nu väntar en ny arbetsvecka och jaa, trots att hösttröttheten börjar göra sig påminnd så gillar jag verkligen att gå till jobbet!
Gillar de dagar man är på sprudlande flippa-ur humör :)
two weeks later
hej hopp, vad tiden går.
Två trasiga datorer senare och, jaa, det var ungefär de två datorerna ja hade på lager, två jobbveckor senare och två veckor äldre och visare.
Brorsan ligge på soffan efter att ha lagat superb fläskfilé med mögelost som jag bara smuttat lite på eftersom elin och jag ska ut å springa härnäst.
Å just det ja, ny kombo och därmed återigen nya grejer i köksskåpen, nya möbler och nya rutiner. :)
Slötittade på premiären av Idol igår men vaknade till liv när en tjej med dreads och gitarr spelade en egen låt som fastnade nått enormt.
Annars är det här små delar av vad som försigått de senaste två veckorna då jag har varit...
...på bondens marknad och köpt liljor 
... på Svarta och träffat gamla godingar och kastat sill å potäter på lilla brorsan :P
... och lämnnat av Elin vid regnbågens slut
...på Östgötadagarna och tittat på kossor och ätit hemmagjord ostkaka i Kättestad och klappat getter i Löt.
...och handlat astrar vid vägkanten i vikingstad 
...fått ett nytt kök :P 
Jag har hängt upp Bennys fina tavla och kristallkrona i hallen 
Jaha ja, å nog är det höst nu alltid. Jag saknar sommaren redan men känner att hösten har allt att erbjuda. Man måste bara hålla ögonen öppna :P
Lördagsutflyk!
Bänkade på första raden satt vi och njöt och nynnade med i låtarna med Svartån glittrande bakom kulisserna. Han var verkligen asgrym live, sån otroligt bra röst och himla söt med för den delen :)
Stiko Per Larsson – Törneros
I turn the music up, I´ve got my records on
Motionera mera!
Olika skogstyper avlöste varandra när vi vandrade uppför mot toppen. Skoja inte att man var lagom anfådd :)
Uppe på hjässan ser man ut över Vättern
Idag har vi sprungit igen Elin och jag men eftersom min ena häl och en av tånaglarna på andra foten bestämt sig för att de inte vill vara med så testade jag att springa barfota. Det var hur gött som helst på de sträckor där det var mjuk sågspån eller lera, men sträckorna med smågrus eller bark var förjävligt. Så på det stora hela får barfötalöpning fyra av fem vattenflaskor :)
Tror dessutom att mördarbackarna på kaffeberget hemma i Hôla har gett resultat. Backarna i Rydsspåret tar jag numera på lätta fötter!
Lyssnar på Robyn och rättar matteprov
Dags att köpa nya löparskor?
...och hur kan det ta en timme att upptäcka det? Speciellt en timme efter att man dragit bort leucoplasten
Back on track!
Älskar hur allt är tillbaka till det vanliga igen, och är rätt nöjd med mitt schema för hösten (men vågar inte riktigt ropa hej ännu för det känns lite för bra med både en "sovmorron" til klockan elva och en dag som "slutar" vid tolv). Kommer självklart att bli planeringstid vid skrivbordet, men känns ändå skönt att veta att man kan komma ifrån om det skulle behövas ibland.
Nu ska ja slappa lite och sova som en stock! :D
Morgonstund har guld i mun
Det är aldrig så skönt att ha brädan med sig som när klockan är halv sex en söndagmorgon och man är påväg hem från jobb och städ och trevligheter på [hg]. Tröttare och slitnare än efter något pass tidigare kan jag inte annat än att hålla med Johan som tidigare under kvällen kände att han kunde skriva under på att man inte är 20 längre :)
Med en svank som fick mej att behöva stå dubbelvikt med jämna mellanrum för att sträcka ut ryggen och ömmande fötter rullade jag med lurarna i öronen hemmåt och vaknade upp vid elvasnåret men tanken - vafan gjorde jag igår? Typ "har jag rullat nedför en klippa?" eller "har jag sprungit ett maraton?". Med andra ord sjukt mörbultat och öm i hela kroppen.
Då är det tur att Elin och Klara har hyrt ett gäng filmer och att soffan och filten är väldigt sköna :) I morgon börjar jag ju trots allt jobba igen och det känns sååååå galet skönt. Får se hur länge den känslan håller i sej :P
Lycka är...
... Att stoppa en egenodlad solmogen tomat i munnen bara sådär i förbifarten :D
Sen att de var röda på fröpåsen och att jag först nu insett att det är gula tomater och att jag kan sluta vänta på att de ska bli röda är ju bara ett plus :) 
Stranger you
Klockan är halv tio, det är torsdagkväll och en enda vanlig veckodag kvar på min allra första semester. Fram tills för en kvart sedan ungefär sorlade pratet och framför allt skrattet i köket när Elin, Magda, Thomas, Marcus och jag åt middag och delade ett par flaskor vin.
Nöjd och glad vinkade jag nyss av gänget som begav sig till folkets park för att gå på dans :) Jag funderade allt på om jag skulle svida om och följa med dem, Elin har jobbat bra hela veckan på att övertala mej, men jag kände mej ändå inte helt i rätt sinnesstämning för att bugga loss natten lång.
Istället har jag diskat undan, släppt ner håret och borstat tänderna. Lullar runt och funderar och har fortfarande ett leende på läpparna och ett härligt lugn i kroppen efter det trevliga sällskapet. Men ändå - alltid detta men, så finns en känsla långt inne i magen, ovanför diafragman, som kryper upp mot lungorna och letar sig runt i hjärttrakten. En känsla som gör sig påmind och som 24 timmar om dygnet är i ständig konflikt med hjärnan om att tystas ner.
Men - som med alla sådan malande känslor lyckas de alltid krypa inpå en och växa sig starka allteftersom solen dalar och mörkret omsluter en. Den avgörande stöten faller sedan alltid när man tycker att det är en smart idé att sätta på lite annan musik än den house/elektro, alternativt klämkäcka musik man gärna peppar sig med om dagarna. Den där musiken som alltid lyckas träffa rätt punkter (eller fel punkter) och som gör att alla murar och barriärer man skyddar sig själv med ifrån sina egna känslor faller som om de vore av det torraste, sprödaste gamla papper.
Elisa – Stranger
